Historiken

Föreningen fyllde 100 år 2019! Vårt föreningshus Byagården är ännu äldre än föreningen själv. Det ryms så många berättelser på 100 år att vi därför har sammanställt en föreningshistorik. Historiken lanserades på jubileumsfesten 5.10.2019. 
 

Publikationen kan köpas till priset 10 €

Historiken kan också beställas.
Till priset läggs då till postkostnader 8 €
och för eventuell fakturering 2 € faktureringstillägg. 
Skicka e-post till byagarden@gmail.com
eller ring Roger Antell 050 5591942

Byn genom tiderna

Om vi vill ha en bra genomblick av vår by och vår förening så lönar det sig att bekanta sig med gammal dokumentation gjord genom tiderna av föreningsaktiva. Det finns Byapressen, det finns klippböcker och det finns alla protokoll bevarade.

Det är ett sant nöje att bläddra i gamla årgångar av Byapressen, den var mycket väl gjord för några tiotal år sedan. Det fanns en del välskrivande författare i byn som skrev historier om bybor eller om andra i byn välkända personer. Det förekom mycket humor i skrivelserna och dialekt användes friskt. Av äldre personer har jag lärt mig att "Observatör" som skrev på rungande dialekt var Viking Backman, som jag har ett svagt minne av från min barndom då han bodde nära mitt hem. Göran Selén skriver under signaturen Mac Aroni men vem gömmer sig bakom initialerna R.S, T.E (Torvald Ekestam?), A.J, B-d. ? Det vet säkert någon äldre person men för oss yngre bybor är dessa totala gåtor. I jubileumsnumret från år 1959 förekommer många utdrag ur gamla tidningar och några av dem har vi kopierat med till detta nummer också. Det fanns riktig äkta historia med också och utgående från dessa har vi nu skrivit om Byagården och föreningen, för nu har en ny generation växt fram som säkert inte hört eller läst allt detta tidigare. Det gäller att försöka hålla liv i den gamla historien, för den är mycket intressant.

En annan intressant källa är föreningens klippböcker som har upprätthållits av Annika Fredriksson och före henne av bl.a. Helena och Ray-Erik Jokinen samt Hilding Lindholm, som alla gjort ett mycket fint arbete med att lusläsa alla lokaltidningar och samla klipp om byn och bybor. Där finns många bybors vigselannonser och barnfödselfotografier. Det finns klipp om jordbruket, skolan, Neste, vägarbeten och allt möjligt som det skrivits om i tidningarna. Dessa böcker är också mycket värdefulla och bör bevaras väl.

Tidigare har alla mötesprotokoll skrivits in i böcker för hand. Dessa är tunglästa för handstilarna är ofta sirliga och utsmyckade och de äldsta dessutom blekta av ålder. Men i dessa kan vi hitta uppgifter om styrelsemedlemmar och aktiviteter genom åren. Numera är protokollen maskinskrivna och bevaras i mappar.

Styrelsen har  tidigare beslutat skaffa ett brandsäkert skåp för att bevara all denna dokumentation i. Ett lämpligt (=billigt) kassaskåp har ännu inte hittats.

Vi får hoppas att vår förening har många aktivitetsfyllda år framför sig även om tiderna blir allt mera stressade och folk har allt mindre tid över för att sysselsätta sig inom den egna byn. Vi vill ju bli en egen länk i byns historia, eller hur?

BYAGÅRDEN

Byagårdens äldsta del har troligtvis uppförts redan under 1700-talets senare del. Då bestod den av en stor sal, en lång korridor och två mindre rum. På den tiden var huset ett vanligt bondehemman, sk. Nygranns. Hemmanet övergick senare i herrskapsägo och delades flera gånger och köptes och sammaslogs på olika sätt. Ett tag fanns det en lanthandel i Nygranns, senare kallat Labbars, många olika köpmän hyrde huset under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

I byn fanns två föreningar, Kullo-Åminsby Frivilliga Brandkår och Kullo Marthaförening, båda grundade 1911. Dessa saknade en samlingslokal och när den sista butiken, som fungerat i huset, slutat , beslöt brandkåren och marthorna att gemensamt köpa huset. Köpet skedde den 3 december 1916. Köpare var kapten Torsten Nummelin, som köpte huset för de båda föreningarnas räkning. En kommitté tillsattes, vars uppgift var att förvalta huset. När Kullo-Mickelsböle Allmogeförening bildades 1919, blev även denna förening delägare i huset. År 1930 donerade slutligen Carl Frankenhauser huset till föreningarna. Huset fick namnet Byagården.

Husets sal var endast 6 m x 6 m, så nu gjordes ett tillbygge och en ordentlig festsal uppkom, liksom också en scen. Dessa uppkom enligt arkitekt Frankenhausers ritningar. Invigningsfesten hölls 15 augusti 1920.

Bygget hade kraftigt skuldsatt föreningarna och man hyrde ut ett par rum till en ny butik för en tid. 1923 bildades "Byagårdsföreningen" , vars främsta uppgift var att försöka bli kvitt skulderna. Byagårdsföreningen bestod av personer från de olika föreningarna i byn. Man höll sig flytande genom att ordna fester, lotterier och uthyrningar av lokalen. Dessutom fick man inkomster av byns sandtag. År 1945 var en frisörsalong verksam på Byagården, samtidigt fanns en telefoncentral i huset, som dock senare flyttades till den sk. Andelshandeln. Då fick Byagårdens vaktmästare överta telefoncentralrummet.

Följande tillbyggnad kom 1950 då sminkrum och kulissrum byggdes.

År 1955 upphörde Byagårdsföreningen och ett förvaltningsråd tillsattes som var ansvarigt inför byns föreningar.